När jag var liten så köpte en morbror till mig en tavla av Roka (tryck) motivet var en Zigenarflicka. Till allas fasa så hängde han den över soffan i vardagsrummet. Lördagskvällarna kunde bli långtråkiga och sena för en lite tjej då mor och far, moster och morbror satt i köket och pratade. Jag kröp upp i soffan och låg och tittade på denna fasans tavla. Jag tyckte om färgerna och på något sätt förstod jag varför morbror tyckte om den.
Många år senare når morbror hade blivit gammal och jag visste att han inte hade långt kvar i livet så tänkte jag på honom och tavlan. tanken ville inte lämna mig En dag ringer min syster och säger att morbror har somnat. Jag ringer upp min kusin för att bleklaga sorgen men jag vill också berätta att jag har tänkt så på tavlan. Vill du ha den frågar han …. Ja jag kan ju köpa den. Nej vi skulle ändå lämna den till loppis, säger han Efter en stund kommer han med tavlan. Tavlan som jag så väl känner igen. Tycker du den är fin frågar han. Jag vet inte svarar jag, det är något med den, den har ett värde. som är svårt att ta på. När jag senare satt och tittade på den så kändes det så rätt att jag hade den här hos mig. Det var som om min morbror ville ha det så. Han visste att det nog bara skulle vara jag som skulle ta hand om den. I dag har jag använt mig utav den i skolan. ( Jag är bildlärare på Brogårdsgymnasiet i Kristinehamn). Jag har visat upp den för eleverna och berättat om morbror och hans kärlek till tavlan. Jag har berättat att på torget stod dessa tavlor i rader tillsammans med tavlor med motiv av norrläska älvar, fjäll och älgar i motljus. I dag kan man få upp emot 20- 30 000 för en äkta Roka, Det finns ett Rokamuseum i Norge.
Med vänlig hälsning Maud Sandström
